Ett nytt liv

I måndags hände det. Min sju månader gamle (unge) son blev självständig. Han kopplade ihop de moment han klurat ut under en månads tid och började KRYPA!

Nu ångar han runt som Lilla lokomotivet Rosa och gör det svårt att sluföra någon uppgift. Man måste ju se till så att inte kattlådan på toaletten får en påhälsning. Visst stämmer talesättet att "lite skit rensar magen" men jag tror inte att det är kattskit man talar om. Sladdarna till datorn i vardagrsrummet får också längtansfulla blickar från fem centimeter bort då jag fiskar upp Ångbebisen i famnen, likaså gitarr och barnvagnshjul.
Det är ett så stort frihetssteg att kunna ta sig dit man bestämt att man vill och härligt att få upptäcka det man haft omkring sig sedan i slutet på februari men inte fått dregla ner.

Och han har redan börjat på nästa projekt:
resa sig upp mot saker. 

Skynda långsamt, okej?

I den här farten så börjar du ju gymnasiet nästa höst och det går inte riktigt för sig! 

Vi vill hinna läsa En främling gick iland av Mollie Hunter en regnig sommar när du går i mellanstadiet. Gå och se Nötknäpparen på Opera när du är ännu lite yngre och besöka muminfamiljen i dalen när högsommarvärmen gör att man inte orkar något annat.