What Alice forgot (En annan Alice)

Nämen, vad har jag gjort? Läst en vuxenroman till! Det är riktigt härligt, när de flesta protagonister jag läser om är någonstans mellan 8 och 17 så får jag under sommaren identifiera mig med någon i samma del av livet.

Tjugonioåriga Alice är lyckligt gift och väntar sitt första barn. Än så länge är bebisen inte större än ett russin. Hon och hennes man Nick har nyligen köpt ett fantastiskt hus med mycket karaktär - och enormt renoveringsbehov. Det gör inget att huset var för dyrt, de har varandra och ska snart bli en familj.
Så vaknar Alice upp en förmiddag på en plats hon inte känner igen. Hon har tydligen fallit från en träningscykel på något som kallas "spinning". Alices första rektion är att oroa sig för att något ska ha hänt hennes bebis. Hon har slagit sig ordentligt i huvudet och tas omgående till sjukhuset. De konstaterar att hon inte är gravid, och inte heller tjugonio. Alice ska i själva verket snart fylla fyrtio. Hon har tre barn och äktenskapet med Nick är allt annat än bra. Tydligen är de mitt upp i en skilsmässa.
Alice har inga minnen alls från de senaste tio åren. Inte ens sina tre barn.

När Liane Moriarty skriver bra, då är det underhållande till sista droppen. Hon är rolig, bra på att beskriva och skapar härliga oväntade vändningar. Mina favoritböcker av henne är The Husband's Secret (Öppnas i händelse av min död) och Big Little Lies (Stora små lögner). Om det finns något att kritisera i alla romanerna är den hennes manliga karaktärer. När jag tänker efter är de flesta aningen grunda. Inte alla, men det är tydligt att hon inte lägger alls lika mycket tid på dem.
Men det förlåter jag enkelt, hon kompenserar för det med resten av sina huvudpersoner. What Alice forgot är en bladvändare. Inte bara för att jag är lite mitt emellan de åldrar som Alice mentalt pendlar mellan i romanen. Jag är gift och har barn. Har varit med om bök och knök med hus och pendlig och bebisar som inte sover. Bokens grundidé var så otroligt intressant. Det känns pirrigt att applicera på sitt eget liv. Framförallt när det gäller de relationer man har i livet. Alla händelser och konflikter som för människor isär eller ihop illustrerades så starkt.
Mycket trevlig sommarläsning!

Jack

Jack är en självsäker ung man som går sista året på gymnasiet. Som snygg och karismatisk har han det enkelt socialt. Jack charmar tjejer, lärare och lite vem som helst omkring sig, om han vill. Det enda som skaver är hur han betedde sig för några år sedan. Då hade han inget emot att trycka ner folk, för att själv känna sig större.
    På en stökig lägenhetsfest träffar han en kväll Freja. Hon är allt han inte brukar vara intresserad av. Freja i sin tur brukar umgås med folk som klär sig annorlunda och är mer indie. Men båda två faller ögonblickligen för varandra. Både Jack och hans omgivning är förvånade över att han släpper någon så nära inpå. Men Jack förflutna kommer ikapp honom, och han tvingas fråga sig om han verkligen förändrats särskilt mycket.

Jag läser för mycket på engelska. Så mycket att jag bland lurar mig själv. Lögnen - att inga svenska författare kan vara verkligt roliga - blir i perioder en sanning för mig. Så läser jag en roman av Christina Lindbäck och lögnen spricker. Tack och lov! Den första jag läste var den korta boken Hugo och kepskampen om Hugo som är utstött, och hur han råkar bli poulär, och att det inte är så lätt heller. Allt med en mycket rolig inre dialog.
    Nu har jag äntligen läst Jack, som mina skolbibliotekariekollegor talat varmt om sen den kom. Den är rolig, språket snärtigt. Jag gillar verkligen hur dialogen flödar fram och tillbaka mellan Jack och Freja. Förhållandet Jack har till sin pappa och nyfunna lillebror är nästan det jag gillar bäst. Det gör Jack så mänsklig!