Du tar hen och jag tar hen

Det är väldigt enkelt att det blir så att tvåbarnsföräldrar tar hand ett barn var. Och bara prata om barnen och praktiska prylar som ska fungera. Och bråkar om praktiska prylar. Och om att en inte är orkar se på film ihop på kvällen när den andre är vill det. En älskad men snigeltokig tvååring fyller också dagarna med mer *surprise* sniglar än romance.

Men, så berättar jag att jag skymtat en vacker kista med metallbeslag hos grannen och tänkt att det skulle vara härligt att ha i vårt framtida hem som vi ska ha när vi flyttar hemifrån. Då berättar min partner att han tidigare samma dag tänkt att han skulle vilja skaffa en vacker brudkista till undertecknad. 
Än håller vi.
Case closed.

Räknar välsignelser (och mirakel / flyt)

På påskafton, sista ansökningsdagen, satt jag och klinkade på en jobbansökan till skolbibliotekarie. Med en två veckorsbebis som hela tiden ville amma undrade jag vad jag pysslade med. 
Sedan kallades jag till intervju.
Femveckorsbebisen sov snällt hela intervjun.
Sedan fick jag jobbet!
Till januari kommer jag att jobba två dagar i veckan och till nästa sommar tar Magnus över föräldraledigheten.

Personuppgifterna om arbetsgivare och inkomst på kommunala hyresrättssidor är så himla mycket mindre deppiga nu.

Lättnaden är svår att beskriva.
Tack.

Karriär

Idag har jag varit på jobbintervju. Det kändes bra, De fyra personer som intervjuade mig verkade tycka att jag hade något att komma med.
Tills jag avslutade med att nämna den pyttelilla grejen att jag inte kan börja jobba förrän om ett år.
Way to go, kiddo. Samtliga närvarande personer såg lika glada ut som om jag just hade sparkat ner ett för dem kärt husdjur.

Can't please 'em all.
Hoppas att de uppskattade min ärlighet eller nåt.

Grejer jag är tacksam över:
1. Att Ask sov genom hela intervjun vilket gjorde att jag slapp visa brösten för potentiella arbetsgivare.
2. Att Ask inte kräket över mig eller sig själv. Det verkar bli en tradition för denna bebis.

Inte jag. Idag.

Utdrag

Jag funderar på hur många sugrör det krävs för att kunna amma och dricka kaffe samtidigt när lillebror drar igång stora eftermiddagsamningen och jag är fikasugen.

Min stora förebild.

Storebror Finn kallar sedan idag sin bror för Lilla Dubbe! ("Lilla Gubben").

Maken väntar på besked om han fått heltidsjobb som sträcker sig till utbildningen drar igång i höst. 

Mina föräldrar har fortfarande en familj på fyra på halsen. Det är fint. Och stressande för alla. Både att vara inneboende och att ha inneboende.