Som eld

Anna ska börja gymnasiet till hösten, men framför henne ligger en hel sommar på en ö i skärgården där hennes pappa har ett litet skruttigt hus. Anna älskar att fixa med grejer på huset, ta ut båden och fiska. Hon har inget problem med att vara ensam. 
Till samma ö ska Lollo, som också ska hänga på ön med sin familj – men i deras miljonvilla. Hon ser inte fram emot semestern och smsar konstant med sina kompisar. 
Det dröjer inte länge förrän Anna och Lollo springer på varandra och blir förälskade. För Anna är det inte komplicerat, hon har vetat länga att hon blir kär i tjejer. När Lollo är med Anna är det lätt och härligt - de har så roligt tillsammans. Men när hon kommer hem till sin ytliga familj blir det svårare. Hon vågar inte erkänna att hon är ihop med en tjej, som dessutom bor i ett ruckel och har en halvalkoliserad pappa.

Jag gillar verkligen hur Sara Lövestam porträtterar Anna, Lollo och deras familjer. Karaktärerna är verkliga, som att Annas pappa har problem - visst - men han är ändå en fin pappa till Anna. Och Lollos föräldrar har sina baksidor, men de har gulliga smeknamn på sin dotter och festar till det med sina kompisar. Det känns som att författaren beskriver riktiga personer och att de inte bara är fantasi. Anna och Lollo finns där ute. Och det var väldigt spännande att läsa om deras kärlekshistoria. 

Dit ljuset inte når

På ett barnhem för länge sedan bor en pojke som heter Johan. Han är liten och smal, och blir mobbad av de andra pojkarna. De är väl avundsjuka för att han får lära sig saker på förmiddagarna istället för att jobba. Det är ett hårt och tomt liv på barnhemmet och en kväll bestämmer sig Johan för att rymma. Men det är svårt att komma undan, hela staden känner igen en barnhemspojke. Så kommer han på en idé. Johan tar av flickornas kläder när de hänger på tork och rymmer iväg som flickan Johanna. 

Samma natt får han som Johanna hos ett teatersällskap som påkläderska. Johan får chansen att leva i en värld av färger och liv. Men hans trygghet bygger på att han fortsätter spela flicka. 

Dit ljuset inte når är otroligt fint skriven. Jag känner som att jag från första sekunden är Johan. Annika Thor är verkligen bra på det! Därför tror jag också att den passar att läsa högt. Teatermiljön och människorna är väldigt roliga att läsa om och det är otroligt spännande att läsa om hur det ska gå för Johan. Kommer han bli avslöjad och vem var det egentligen som lämnade honom på barnhemmet som bebis?

Som stjärnor i natten

Amerikanska författaren Jennifer Niven har gett ut boken All the Bright Places som på svenska givits ut under titeln Som stjärnor i natten. Översättningen är okej, men om du gillar att läsa på engelska så gör gärna det. För huvudpersonerna sysslar mycket med ord och språk och läser du den på originalspråk får du författarens egna ursprungliga tanke om vilka ord de älskar och brottas med.

Jag tycker att det här är en bra bok. Jag tror alla kan känna igen sig i den svindlande känslan av att träffa någon som förstår mig. Att bli kär eller god vän med en människa som man känner talar samma språk, som ser ens väsen. Som stjärnor i natten beskriver också ett extremt fall av bipolär sjukdom på ett smärtsamt men realistiskt och konstnärligt sätt.

I klocktornet, högt över resten av vardagliga skolan träffas Violet och Finch. Violet är rätt vanlig och populär. Finch är ett freak, enligt de flesta i skolan. Båda har av olika anledningar kommit upp dit för att hoppa. F tänker varje dag på olika sett att ta slut på sitt liv, han mår så pass dåligt, men ingen vet att Violet är där uppe och överväger att kasta sig ner till sin död. Det är Finch som räddar henne, när hon håller på att tappa balansera. Men hela skolan tror att det är Finch som blivit räddad av Violet.
För nio månader sedan åkte hon från en fest med sin storasyster. De råkade ut för en bilolycka och systern dog. Violet som alltid älskat att skriva känner att orden har tagit slut och en enorma skuldkänslor över att hon lever.
I Finchs inre pågår hela tiden en brottningsmatch mellan tankar om att han är ett värdelöst missfoster (vilket accentueras av en dysfunktionell och våldsam pappa) och tankar om att han är bra och bör finnas. Han letar flera gånger om dagen efter grejer som ska göra det värt att leva vidare.
För både Violer och Finch är det omöjligt att anförtro sig till en vuxen. Det är väldigt svårt att sätta ord på alla de mörkaste känslorna, men i vänskapen som växer fram mellan dem får de utlopp för att visa sig själva som de är just nu. Det är som att ha varit vilse och komma hem, att träffa någon som talar ens språk. Att inte vara ensam. Men kärlek och vänskap är skört i alla tider av livet och det gör boken extremt spännande. Kommer Finch överleva den här kärlekshistorien, det här livet?

 

Skärvor av J

Sara och hennes kompis Erik, som hon är hemligt kär i, ska ut en kväll och kolla in en forntida gravplats. Erik är intresserad av av det okända, som att ta kontakt med de döda genom seanser. De kommer aldrig fram till platsen för seansen, för Saras ex-bästis Julia, som hon inte umgåtts med på hela högstadiet hör helt plötsligt av sig och hänger på. Hon tror inte alls på det övernaturliga och får till och med Sara med på att spela kursgården för medium som de passerar ett spratt. Tv-personliheten Kåre tar det inte alls som ett skämt, utan hotar både Erik, som inte varit inblandad, och tjejerna.
Efteråt är ingen sugen på att åka vidare och Erik skjutsar hem båda två, men först Sara.
Dagen efter visar det sig att Julia är försvunnen. Har hon stuckit till London som hon längtade efter? Eller har hon varit med om något fruktansvärt? För varje dag som går är det mindre och mindre chans att hon kommer att hittas vid liv. Och Erik var den sista som såg henne vid liv. Är han inblandad? Sara försöker få ihop sin bild av Julia från barndomen med den Julia som omvärlden har upplevt de senaste åren.

Skärvor av J är trevlig att läsa. Den har sin spänning. Men det långsamma tempot och tonvikten vid Saras personliga växt gör den till lika mycket en utvecklingsroman som min kollega Anna (länka till bibblioanna.blogspot.com) så klarsynt formulerade det.

Jag ger dig solen

I'll give you the sun av Jandy Nelson smockar till mig i magen, på ett bra sätt. Tappar andan av hur bra och inspirerande den är. Hon är så bra på bilder och känslor och humor.

I mitt läsande kommer det sådana här böcker vartannat år. Inte att de kommer ut så sällan, men att jag hittar ett verk som helt uppfyller mig. De senaste åren har det varit A Little lovesong (En liten kärlekssång) av Michelle Magorian, Fool's fate och Fool's assassin av Robin Hobb och Jellicoe Road av Melina Marchetta.

 

Noah och Jude bor i Lost Cove, en stad vid amerikanska västkusten. De är tvillingar och har en starkt band mellan sig. De är båda kreativa och mamma vill att de ska komma in på konst- High school. Noah är sin egen art, han vet inte riktigt hur han ska bete sig bland andra ungdomar. Hans verklighet är att teckna och gör det i sitt huvud alltid, även när han inte har penslar eller penna i hand. Jude fungerar himla bra ute i tonåringarnas värld. Hon älskar att surfa och hänga med kompisar. Noah lever inte alls upp till bilden av den son som hans pappa längtar efter och det gör att han skäms. Särskilt över det faktum att han inte kan sluta att tänka på killar.

 

När mamma sedan uppmuntrar dem att öva inför konstskolan och hon ser vilken fantastisk begåvning Noah är glömmer hon bort Judes eventuella potential. Tvillingarna glider ifrån varande, de blir till och med som fiender och vad de gör mot varandra påverkar de kommande åren på sätt de inte hade kunnat föreställa sig.