Anna ska börja gymnasiet till hösten, men framför henne ligger en hel sommar på en ö i skärgården där hennes pappa har ett litet skruttigt hus. Anna älskar att fixa med grejer på huset, ta ut båden och fiska. Hon har inget problem med att vara ensam.
Till samma ö ska Lollo, som också ska hänga på ön med sin familj – men i deras miljonvilla. Hon ser inte fram emot semestern och smsar konstant med sina kompisar. 
Det dröjer inte länge förrän Anna och Lollo springer på varandra och blir förälskade. För Anna är det inte komplicerat, hon har vetat länga att hon blir kär i tjejer. När Lollo är med Anna är det lätt och härligt - de har så roligt tillsammans. Men när hon kommer hem till sin ytliga familj blir det svårare. Hon vågar inte erkänna att hon är ihop med en tjej, som dessutom bor i ett ruckel och har en halvalkoliserad pappa.
Jag gillar verkligen hur Sara Lövestam porträtterar Anna, Lollo och deras familjer. Karaktärerna är verkliga, som att Annas pappa har problem - visst - men han är ändå en fin pappa till Anna. Och Lollos föräldrar har sina baksidor, men de har gulliga smeknamn på sin dotter och festar till det med sina kompisar. Det känns som att författaren beskriver riktiga personer och att de inte bara är fantasi. Anna och Lollo finns där ute. Och det var väldigt spännande att läsa om deras kärlekshistoria.
På ett barnhem för länge sedan bor en pojke som heter Johan. Han är liten och smal, och blir mobbad av de andra pojkarna. De är väl avundsjuka för att han får lära sig saker på förmiddagarna istället för att jobba. Det är ett hårt och tomt liv på barnhemmet och en kväll bestämmer sig Johan för att rymma. Men det är svårt att komma undan, hela staden känner igen en barnhemspojke. Så kommer han på en idé. Johan tar av flickornas kläder när de hänger på tork och rymmer iväg som flickan Johanna.
Samma natt får han som Johanna hos ett teatersällskap som påkläderska. Johan får chansen att leva i en värld av färger och liv. Men hans trygghet bygger på att han fortsätter spela flicka.
Dit ljuset inte når är otroligt fint skriven. Jag känner som att jag från första sekunden är Johan. Annika Thor är verkligen bra på det! Därför tror jag också att den passar att läsa högt. Teatermiljön och människorna är väldigt roliga att läsa om och det är otroligt spännande att läsa om hur det ska gå för Johan. Kommer han bli avslöjad och vem var det egentligen som lämnade honom på barnhemmet som bebis?
