Wundersmith - Nevermoor del 2

Har jag skrivit om del 1? Vet inte... men bara läs den. Den är lite långsam ibland MEN SÅ VÄRD DET!!! Den är så himla rolig och påhittig och extremt välskriven. Jag har precis slukat del två.

Morrigan, the prevoiusly friendless and cursed 11 year old finds herself with a family. The hotel owner Jupiter North, the gigantic Magnificat Fen, a vampire dwarf, Jack and dragonrider Hawthorne - her best friend in the hole world. Her patron Jupiter, and her own set of skills has made her finally a member of The Wunder Society. Morrigan and the rest of the students in her unit, all with different skills, are about to enter the famous school and become what they were ment to be. Live up to their amazing potential. The only catch is that Morrigan is a Wundersmith, and the prevoius one, Ezra Squall had a habit of murdering and bringing chaos everywhere he went. So no one can know what Morrigans special talent is. It seemes like the Society plans to bore her to death instead of giving her a proper education. She hasn't even been wundersmithing or anything. But soon things become the opposite boring, in fact people and creatures from her own school start disappearing.

Wow, I can't believe Jessica Townsends imagination! She writes a classical fantasy tale of an orphan (who's acctually got a parent but still is an orphan in almost every sense) and it's VERY funny, thrilling and cool. The only thing I might have against it is that both books have parts where Morrigan is mainly waiting for things to happen. But I just hope it's because we're in for a series of at least five books *crossing my fingers*
I've longed for a read like this. Where you suddenly guffaw on the busride to work!

Can't wait for part 3 of Nevermoor!

Drottningsylt - roligt och spännande

Visste ni att Ulrika Eleonora den yngre panerade en statskupp och blev påkommen. Straffet då?

Att hon lovade att inte göra om’et.

Drottningsylt täcker in tusen år av Sveriges drottningar, så den har inte tid att gå på djupet av varje person. Men det ger en otroligt bra bild över drottningskapets små fördelar och många nackdelar.

 Josefin Johansson är både rolig och upplysande på samma gång. Jonna Björnstjernas illustrationer är som alltid helt perfekta. Tillsammans har de öppnat upp historien om kvinnor i samhällets toppskikt och gjort den tillgänglig långt ner i åldrarna. Just humor är en enormt kraftfullt verktyg för att väcka intresse.

 Det är aningen svårt ibland att hänga med i svängarna och sätta in drottningarna i sin egen kunskap om regentlängden. För de allra flesta drottningar är det para i några år, månader eller cirka en kvart. Vilken röra det är i politiken, hörni! Här och där känner man igen drottningarnas gemåler (som våra historieböcker om Sverige kretsar kring), men långt ifrån alla.

Den går snabbt att läsa från pärm till pärm men jag tror att den gör sig bra som en bok att bläddra runt i. Det är svårt att göra sig en helhetsbild av Sveriges historia eller kanske helt förstå sammanhangen som drottningarna verkade i genom att bara läsa den. Men boken är en världens bästa ingång till ett historieintresse. Vill man lära sig mer kan man läsa bilderboks-historieböckerna Barnens svenska historia i fyra delar: När människorna kom, Se där- en stad!, När Sverige var som störst, När svenskarna flyttade till stan som både är riktigt spännande och roliga. De kan fylla luckorna i drottningsylten.

Hallonbacken

Stina är bara ett barn, men hon har redan förstått att hon snart ska dö. Hela soffan har hon legat och hostat på kökssoffan, och oftare än inte kommer det blod. Lungsjukdomen tuberkulos är inget fattiga stadsbarn automatiskt tillfrisknar ifrån.
Men en dag berättar familjen husläkare att Stina fått en plats på sanatoriet Hallonbacken där man får mediciner, flera stora mål mat om dagen och en chans att må bättre. Stina tycker att det är spännande att hon ska få se något anat än hennes egna trånga kök. Men hon kommer att sakna sin mamma och alla syskonen. Och tänk om hon inte får se dem igen innan hon dör.
Men Hallonbacken är helt annorlunda än hon tänkt sig. Visst är det stort, det kanske inte är så konstigt. Men varför är hela våningar tomma? Och lilla Stina får en hel sjukhussal för sig själv. Är det inga andra barn än hon där. Så småningom hälsar Ruben på i smyg om nätterna, som tur är. För att bli frisk på sanatorium visar sig vara ordentligt långtråkigt.
Ganska snart börjar Stina må bättre, men så börjar hon medicineras och mår bara sämre och sämre. Det verkar som att den rysliga översjuksköterskan syster Emerentia håller på att förgifta henne!
Stina blir säker på att något sköts väldigt fel på hallonbacken, och mer än någonsin vill hon faktiskt inte dö. Hon vill överleva!

Hallonbacken är en kort och otroligt spännande rysare. Den är så himla välskriven och jag skulle inte vilja ändra en bokstav. Vill att alla ska läsa den och läsa den högt för dem som gillar rysligheter!

Kärleksdrycken

Poppy är en ganska så killtokig tjej i mellanstadiet. Från första sekunden hon ser klassens nya kille Luke, blir hon dödligt förälskad. Men tyvärr verkar hennes bästa kompis Joy också verkligen gilla Luke.
Och såklart faller han för bästisen, med hennes perfekta blanksvarta hår och ödmjuka sätt. Det känns som att Poppy inte ens har någon chans med sin bullrighet och trasselhår.
Joy och Luke blir ihop på direkten och Poppy är så upprörd att hon smiter mitt i en lektion och går och surar på en kyrkogård.
Där möter hon den skrynkligaste gamla tant hon någonsin sett. Den underliga tanten har precis kokat ihop en kärleksdryck. Följer man reglerna så kommer den som får en dos av drycken varje dag bli upp över öronen förälskad i en. När gumman glömmer kärleksdrycken snappar Poppy åt sig den, utan att riktigt veta vad hon pysslar med.

Avundsjukan och förälskelsen kokar i henne och redan nästa dag har hon bjudit Luke på den magiska drycken. Och det funkar bra, alldeles för bra! Inget blir sig likt för Poppy och hon inser att någon faktiskt kan vara för kär.

Kärleksdrycken är en riktigt rolig och spännande snabbläst bok. Den är full av Jonna Björnstjernas roliga illustrationer. Läs och skratta!

Cinder - en apokalyptisk Askungesaga

Nya Bejing har en skicklig mekaniker som heter Cinder. Hon kan fixa nästan vilket android eller svävarproblem som helst. När prinsen av hela kejsardömet behöver hjälp med en hemlig reparation söker han upp henne på marknaden. Vad han inte vet är att hon är cyborg, det vill säga inte helt mänsklig i världens ögon. Cinders styvmor behandlar henne som slav och tvingar av henne alla pengar som mekanikerjobbet inbringar.

Cinder drömmer om att fly och kommer närmare och närmare att få den drömmen uppfylld när hon hittar en klenod från urtiden. En bil som hon börjar reparera.

Men pesten som härjar i världen gör det svårare. Och att prinsen verkar gilla henne (och hon honom, om sanningen ska fram!).

Att drottningen på månen dessutom försöker kuva hela mänskligheten gör saker krångligare än krångligast!

Jag tyckte att det här var en smart uppdatering av Askungesagan. Den var verkligen inte förutsägbar! Så många vindlande turer som handlingen tar läsaren på! Den hade kanske kunnat vara lite snärtigare, alltså ha lite högre tempo för man stod liksom och stampade och väntade på att balen skulle börja. Men det kanske har att göra med att det är början på en serie. och man vill definitivt läsa fortsättningen!

Mordön

Snabbläst skräck

Elin har sett fram emot att hälsa på sina morföräldrar i skärgården den här sommaren. Och när hon kommer dit blir det ännu bättre än hon tänkt sig. För den jämnårige Karzan är trevlig och vill gärna hänga. Allra mest intresserad är han av en liten ö i närheten. För sjuttio år sedan blev ung mamma brutalt mördad där. Därför kallas den Mordön. En kväll ser de rök stiga från ön och kan inte låta bli att åka dit i smyg för att se vem eller vad som stör det övergivna huset. Men de hamnar mitt i en livsfarlig mardröm.

För mig var boken lite väl grund och en aning tjatig, men för en läsare som gillar spänning och skräck och är i 10-12:årsåldern är den nog mycket uppskattad. Jag kommer att rekommendera den varmt till mellanstadiet. Mordön är lite kortare än Camilla Lagerqvists andra böcker och jag tycker att det är toppen. Det kan vara en ingångsbok till kapitelböcker för den som tycker sådant är en utmaning.

Call me by your name

Du har inte haft särskilt många erfarenheter av kärlek. Aldrig fallit totalt för någon. Du är ungefär 17 år. Och så träffar du en person som verkar vara den ditt hjärta alltid sökt efter. Pusselbiten som fattades för att du skulle bli hel.

Just det här upplever Elio en sommar på föräldrarnas sommarställe i norra Italien. Hans pappa är arkeolog och låter varje år en student som jobbar med sin avhandling bo hos dem i norra Italien under några veckor. När den 25-åriga amerikanen Oliver brakar in i Elios liv med sitt självsäkra sätt ifrågasätter Elio allt han tänker, säger och gör. Och Oliver verkar ointresserad. Eller?

Call me by your name kom ut som film i våras. Jag såg den och grät stora delar av filmen. För jag kände igen mig något så sjukt. Jag har upplevt, precis som Elio, den där kärleken som är så passionerad och uppfyllande. Som först är på avstånd och sedan blir verklighet.
Jag tycker att den är något så ovanligt som en film som är lika bra som boken. Men åter till boken. Den försätter direkt läsaren in i Elias självsäkra men osäkra kropp. Och till en varm sommar i norra Italien. Jag kan inte identifiera mig helt i Elio. Han är så störigt begåvad. Det var eller är inte jag. Han har de grekiska filosoferna och de klassiska kompositörerna som de mest naturliga av referenser. Jag har bara skrapat på ytan där. Är det rimligt att en person i övre tonåringen är så skicklig och påläst? Han har även inga problem med att få tjejer. Jag hade varit totalförälskad i honom. Tyckt att OJOJOJ, vilken halvgud som kan alla klassikerna. Jag har i och för sig läst massor, men kunde inte riktigt vila i något vetskap om att jag hade en stor kunskap. Eller lita helt på mina analyser. Blir trött. Hallå, Elio, jag har fullt upp med att relatera till din erfarenhet och så kommer du och är helt annorlunda på några punkter än vad jag var. Skärp dig! Men Elios passion och hemkomst i Olivers famn drabbade mig kolossalt. Jag simmade i sorgsenhet och ljuvlighet samtidigt.

Läs!

Blodröd måne - ett äventyr i amerikanska södern

Blue ska spendera sommaren hos sin farmor. Det är egentligen en normal sommar för en elvaåring. Men det verkar inte bättre än att hans pappa kanske inte tänker komma tillbaka. Över Blues släkt vilar en förtrollning. Hälften av dem har välsignats med ett storslaget öde och den andra hälften med ett olycklig. Tyvärr tillhör Blue den andra halvan. Han kan inte vinna, och skulle han vara på väg att segra så stoppar ödet honom brutalt. De innebär alltid ett besök till akuten för att sy minst tjugo stygn. Stämningen i farmors hus är knasig. Hela släkten är samlad, för snart ska en blodröd måne hänga över Okefenokee-träsket. Det sägs att en storslaget livsöde ska tilldelas den som kan ta sig till en ö i mitten av träsketoch vidröra Munch, den gyllene krokodilen. Men bara den natten vart tvåhundrade år då månen är blodröd.

Till det pyttelilla samhället vid träskets rand flyttar också en flicka in i grannhuset. Hon  vill inget hellre än att bli en hjälte. Och vad bättre sätt än att hjälpa Blue att bli kvitt sin förbannelse

Finns det något som Blue och Tumble kan göra för att ändra ödet? Om det innebär en gyllene krokodil så är Blue inte intresserad. Men Tumble låter sig inte hindras av sådana petitesser...

Det här är en fin högläsningsbok för klasser, tror jag. Den är rolig och har världens mest spännande miljö. Det är en blandning av utvecklingsroman och magisk realism. Jag hade hela tiden trevligt, för jag gillar hur huvudpersonernas problem och inre skildras. Men jag trodde att mycket mer av boken skulle utspela sig i träsket på jakt efter Munch. Särskilt med tanke på framsidan, som jag älskar! Så den är lite mer ” barn växer genom nya relation och situationer” än den är ett magifyllt äventyr. Men jag gillar finalen, hade bara önskat lite mer av den.

What Alice forgot (En annan Alice)

Nämen, vad har jag gjort? Läst en vuxenroman till! Det är riktigt härligt, när de flesta protagonister jag läser om är någonstans mellan 8 och 17 så får jag under sommaren identifiera mig med någon i samma del av livet.

Tjugonioåriga Alice är lyckligt gift och väntar sitt första barn. Än så länge är bebisen inte större än ett russin. Hon och hennes man Nick har nyligen köpt ett fantastiskt hus med mycket karaktär - och enormt renoveringsbehov. Det gör inget att huset var för dyrt, de har varandra och ska snart bli en familj.
Så vaknar Alice upp en förmiddag på en plats hon inte känner igen. Hon har tydligen fallit från en träningscykel på något som kallas "spinning". Alices första rektion är att oroa sig för att något ska ha hänt hennes bebis. Hon har slagit sig ordentligt i huvudet och tas omgående till sjukhuset. De konstaterar att hon inte är gravid, och inte heller tjugonio. Alice ska i själva verket snart fylla fyrtio. Hon har tre barn och äktenskapet med Nick är allt annat än bra. Tydligen är de mitt upp i en skilsmässa.
Alice har inga minnen alls från de senaste tio åren. Inte ens sina tre barn.

När Liane Moriarty skriver bra, då är det underhållande till sista droppen. Hon är rolig, bra på att beskriva och skapar härliga oväntade vändningar. Mina favoritböcker av henne är The Husband's Secret (Öppnas i händelse av min död) och Big Little Lies (Stora små lögner). Om det finns något att kritisera i alla romanerna är den hennes manliga karaktärer. När jag tänker efter är de flesta aningen grunda. Inte alla, men det är tydligt att hon inte lägger alls lika mycket tid på dem.
Men det förlåter jag enkelt, hon kompenserar för det med resten av sina huvudpersoner. What Alice forgot är en bladvändare. Inte bara för att jag är lite mitt emellan de åldrar som Alice mentalt pendlar mellan i romanen. Jag är gift och har barn. Har varit med om bök och knök med hus och pendlig och bebisar som inte sover. Bokens grundidé var så otroligt intressant. Det känns pirrigt att applicera på sitt eget liv. Framförallt när det gäller de relationer man har i livet. Alla händelser och konflikter som för människor isär eller ihop illustrerades så starkt.
Mycket trevlig sommarläsning!

Jack

Jack är en självsäker ung man som går sista året på gymnasiet. Som snygg och karismatisk har han det enkelt socialt. Jack charmar tjejer, lärare och lite vem som helst omkring sig, om han vill. Det enda som skaver är hur han betedde sig för några år sedan. Då hade han inget emot att trycka ner folk, för att själv känna sig större.
    På en stökig lägenhetsfest träffar han en kväll Freja. Hon är allt han inte brukar vara intresserad av. Freja i sin tur brukar umgås med folk som klär sig annorlunda och är mer indie. Men båda två faller ögonblickligen för varandra. Både Jack och hans omgivning är förvånade över att han släpper någon så nära inpå. Men Jack förflutna kommer ikapp honom, och han tvingas fråga sig om han verkligen förändrats särskilt mycket.

Jag läser för mycket på engelska. Så mycket att jag bland lurar mig själv. Lögnen - att inga svenska författare kan vara verkligt roliga - blir i perioder en sanning för mig. Så läser jag en roman av Christina Lindbäck och lögnen spricker. Tack och lov! Den första jag läste var den korta boken Hugo och kepskampen om Hugo som är utstött, och hur han råkar bli poulär, och att det inte är så lätt heller. Allt med en mycket rolig inre dialog.
    Nu har jag äntligen läst Jack, som mina skolbibliotekariekollegor talat varmt om sen den kom. Den är rolig, språket snärtigt. Jag gillar verkligen hur dialogen flödar fram och tillbaka mellan Jack och Freja. Förhållandet Jack har till sin pappa och nyfunna lillebror är nästan det jag gillar bäst. Det gör Jack så mänsklig!

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

Det gick ju fort. Jag hoppades i förra inlägget att Lena Ollmark skulle skriva mer pricksäker skräck. Vad jag hade missat var att det är hon som har skrivit Den förskräckliga historien om Lilla Hon. Och den är mitt i prick!
    Lilla Hon vill inget hellre än att leka i skolans kuddrum. Men hon blir aldrig insläppt. Det finns några barn på hennes skola som roar sig med att skrämma Lilla Hon tills hon gråter. De berättar om alla fruktansvärda saker som hänt på skolan, en mattant som hackade ner barn i kalopsen, en lärare som hängt sig på vinden och en flicka som trillat på en sax och råkat spetsa sig själv. Lilla Hon står ut med det här. En dag utpressar de elaka barnen Lilla Hon till att gå upp på vinden, bara om hon gör det kommer Lilla Hon att släppas in i kuddrummet. Men väl där stänger de in henne och springer tillbaka på lektion. Barnen glömmer henne och ingen av de vuxna verkar heller minnas att Lilla Hon ens har funnits.
När natten kommer möter Lilla Hon alla de fasor som skolan rymmer. Det visar sig att barnens spökhistorier stämmer till viss del.
    Det var förskräckligt roligt att läsa den här berättelsen om Lilla Hon. Den är vidrig på ett bra sätt. Läsare som går i mellanstadiet nu har vuxit upp med Per Gustavssons bilderböcker om prinsessor och prinsar. Och jag har både läst dem för mina barn och sett hans illustrationer otaliga gånger när jag läste Kamratposten som barn. Det blir en rolig krasch mellan han välbekanta tecknarstil som jag associerar till ofarligt och det blodiga temat! Jag hade aldrig klarat av nivån av läskighet som nio - eller ens tolvåring. Men drösar av elever på skolan där jag arbetar, kan inte få nog av läskiga böcker. Den förskräckliga historien om Lilla Hon är precis perfekt blandning av skräck och humor. Men det är bra att se till att den inte hamnar i händerna på någon som är för liten eller känslig inför SPLATTER!!!!!

Lägret

Hannah är en vanlig högstadietjej. Inte superpopulär och inte utanför. Någonstans mittemellan i hierarkin gör hon det hon kan för att inte verka töntig, eller för intresserad av vad lärare säger. Det kan vara socialt stressande ibland. Men hon tycker att hon gör jobbet ganska bra. Den senaste tiden har hon velat lära sig spela gitarr. Men det har än så länge mest varit prat. Men något av det viktigaste i Hannahs liv är hennes kompis Emil. De brukar göra allt tillsammans. Men den här våren på högstadiet har han blivit mer tystlåten och typ arg. När han berättar att han ska åka på ett konfirmationsläger med musiktema under sommaren vill Hannah följa med. Hon vill lära sig spela gitarr, och det här är ju en jättebra chans. Och så kanske hon kan lappa ihop relationen med Emil.
Men lägret blir inte alls som hon tänkt sig. Hannah brukar ju vara cool och blasé. Men alla är så entusiastiska och verkar skapa en gemenskap direkt. Hannah blir helt osäker på hur hon ska bete sig. Och så tror hon ju inte på Gud. Hon åkte ju mest för musiken. En kväll berättar en ungdomsledare att lägergården länge har varit ett ställe dit kristna ungdomar åkt. Dit for de som hade svårt att tro. Men det bodde en ondska i skogen, som vill åt de som är svaga i tron. Hannah kan uppskatta en god spökhistoria men hon blir mer och mer uppskrämd när det visar sig att hon går i sömnen, rakt in i skogen natt efter natt. Och skogens blodiga historia blir skrämmande verklig en natt...

Jag är ett stort Lena Ollmark-fan! Hennes serie om Firnbarnen (Inmurade, Brännmärkta och Frostbitna) är helt sjuk. På ett bra sätt. Jag fick en liknande känsla av Frostbitna som första säsongen av tv-serien True Detective gav mig. Och Inmurade är den bästa skräckberättelse jag läst. (Jag har i och för sig inte läst särskilt mycket skräck. Jag är en räddhare med livlig fantasi som måste springa genom huset på natten för att jag är livrädd för att bli överfallen av monster på vägen till toaletten om jag exempelvis sett på skräck. Men läsning kanske inte ger samma effekt. Tar gärna emot skräcktips!)
Jag har själv varit på kristna ungdomsläger och vet precis känslan att få höra spökhistorier vid elden på kvällen. Det borde vara förbjudet att utsätta barn och ugna för sådant! Lägret har en riktigt bra spökhistoria, men tyvärr upplevde den här boken inte till mina förväntningar på en skräckbok/thriller för unga. Ollmark har en massa chanser att bygga upp en ruskig stämning. Men hon använder för få av den. Därför ökar inte obehaget, istället är det Hannahs osäkerhet inför hur hon ska agera i världen som tar det mesta utrymmet. Jag tycker kanske inte om idén så mycket. När hon åker ut till den här möjligtvis hemsökta kursgården och börjar tvivla på sig själv och sin bästa vän hade jag önskat ett annat scenario. Men jag hoppas Ollmark skriver skräck för unga igen. Men verkligen gör skräck och inte thriller!

Kapitelböcker för F-klass och Ettan

En myras liv

Myran (som egentligen heter Morgan) går förskoleklass och det här är en berättelse från hans liv. Och hur det är att gå på kalas och vara pirrig. Han undrar också varför hans föräldrar pratar engelska med varandra hela tiden och varför det verkar som att de inte kan komma överens om någonting alls.

 Hedvig!

Hedvig bor på landet men ska precis börja skolan. Det ska bli skönt att träffa kompisar ofta, för hittills har det inte hänt så mycket där hon bor. Men nog händer det grejer där Hedvig drar fram. För hon kan inte riktigt hålla fingrarna i styr.

Jag önskar att det här fick bli en klassiker och läsas av alla. För Hedvig är så rolig! Bara lita på mig och läs högt, för det är sådan igenkänning på när hon råkar plocka blommor på fel ställe och inte är peppad på friluftsdag.

Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen

Det finns en familj som heter Knyckertz i efternamn. Pappa Bove, Mamma Fia, storasyster Kriminellen och hunden Bove kan inte låta bli att stjäla. Men lillebrorsan Ture vill leva ärligt. Mer än något annat önskar han sig en gigantisk godisklubba. Men kan familjen skaffa en sådan utan att sno den.

Mycket rolig och snabbläst!

Världens mesta Ester

Den här är så spännande och fin!
Signes nya klasskompis är spännande att leka med. Hon får gå hem själv efter skolan och gör saker som ingen annan skulle våga. Hon säger att hennes mamma jobbar som skådespelare i Hollywood och att hon har en katt. Men Signe undrar om allt verkligen är sant som Ester säger. Och varför är kompisen hemma själv så mycket.

Både hjärtknipande dramatiskt och vardagligheter att känna igen sig i. Toppenbok! Särskilt om man precis börjat skolan.

Högläsning för 5+

Trollkarlens hatt

En av mina favoritgrejer med att vara förälder är att läsa om böcker med barnen som jag älskar. 

EN trollkarl flyger genom rymden för att leta efter Kungsrubinen men under jakten tappar han sin hatt ner i Mumindalen. Den hamnar så småningom hos familjen som ovetandes om kraften använder den som både gömställe och papperskorg. Den gör Muminfamiljen  och deras många adoptivsniffar och sura Bisamråttor till centrum för en mängd äventyr.

Trollkarlens hatt är inte den första muminboken, men en perfekt ingång. Den lyckas blanda humor och spänning med fantastiska mijlöbeskrivningar. Du är inte medveten om dem men Tove Jansson språkmålar upp färger, humör och stämningar utan att man märker det. Hennes språk och träffsäkra karaktärer gör dem tidlösa, ålderslösa, underbara.

Läs med hela släkten, vettja!

Det gör alldeles utmärkt att prata om rott och straff med små barn. Den pacifistiska paddan Gordon som är polischef brottas med de stora frågorna. Hur ska man göra när någon är dum mot någon annan. Ska de bestraffas då? Någon stjäl nötter från de andra djuren i skogen. och det är ju fel. Gordon är en poliskommissarie på väg in i pensionsåldern. Men han träffar en liten mus som drömmer om att lösa brott. Det passar också bra att hon är snabb, pigg och ung. Men kan hon läsa? I maklig takt löser de omaka paret ett mysterier och tar upp stora frågor. Kanske en bok att ha i förskolan och diskutera med barnen. I Bladen Brinner-podden beskriver författaren Ulf Nilsson så fint hur han gillar att skriva om djur, och ge dem mänsklighet och medkänsla.

Det var en härlig överraskning att upptäcka att det går att skriva kortfattat, lättläst och ändå riktig riktigt spännande. Främst är väl böckerna för lågstadiebarn som läser själv men vi har haft spännande stunder jag och min sexåring (som under större delen av serie ett (Jakten på Jack) och serie två (Spådomen om Jack) var fem år. De blir ganska rysligt mot slutet, men inte superskräck - bara skarpt läge för huvudpersonen. Och det kan ju förskolebarn tycka är svettigt.

Jack har bott på barnhem men återförenas med sin faster i Stockholm som är mekaniker i Gamla stan. Det visar sig att Jack är den första människa på fyrahundra år som behärskar magi. och därför vill Stockholms oknytt och monster oskadliggöra honom. Jack försöker samtidigt ta reda på vad som hände hans föräldrar när han var bebis. Lever de kanske fortfarande?

Roald Dahl är rå och rolig, han jobbar inte med nyanser utan gör bortskämda ungar och skurkar riktigt osympatiska. De goda har inte särskilt många fel, men det får vara honom förlåtet. För det är så gott att kliva in i chokladfabriken och uppleva allt som ett barn eller en barnslig vuxen någonsin skulle kunna drömma om. jag längtar efter att läsa Häxorna för mina barn, men väntar nog till de är minst 9. De behöver ju inte blir rädda för att bli uppätna riktigt än. Men det var en otroligt stark högläsningsupplevelse för mig. Ibland känner jag att det är klurigt att högläsa humorböcker, för roligheter handlar mycket om referenser och kunskap om hur världen egentligen är och oftast uppfattas. Humorn ligger ju ofta i att det överdrivs och drivs med i humorböcker. Vi försökte med SVJ och förstod ju vad som hände. Men alla långa konversationer om olika nationaliteter var för kluriga. Men den här funkade bra att börja med!

Kapitelböcker för syskon

Lillebror och Nalle (och första delen Lillebror och Billan) är den allra första kapitelbok jag läste för min äldste son. Jag lyssnade på den själv när jag var liten. Den är fortfarande lika genialisk! På sätt och vis är det en inkörsport till kapitelböcker för yngre barn. Det är någon bild här och där men mestadels får barnet öva på att se bilderna inom sig. Den kräver heller inte att man behöver minnas vart man är i boken. Kapitlen hänger inte samman till en enda lång berättelse.
    Lillebror är yngst av några syskon. Den handlar den om  Lillebror, som kanske är i fyraårsåldern, och kompisen Billan, och så Nalle på ett hörn.
De upptäcker hemliga rum under en trappa, råkar klämma fingret riktigt illa och hur det känns, håller kalas med gosedjur och skämtar om mackor.
     Författarna Jujja och Thomas Wieslander är hjärnorna bakom Mamma Mu, Dagspöket och en massa tidlösa barnsånger. Böckerna om Lillebror är också ett så fint tittskåp in i barndomens lek och språkande.  Läs, snälla!

 Den här passar utmärkt att läsa för förskolebarn i olika åldrar. Vi har testat hemma med en fyraåring och hans storebror och båda lyssnade intresserat. 

    Siri flyttar med sina föräldrar, stora- och lillasyster från Stockholm till Dalarna. Det är mycket som är annorlunda på landet. Men fokus ligger på hur fyraåringen Siri upplever sin nya miljö. Viktig är också relationen hon har till sina syskon. Kapitlen är ganska korta, vilket underlättar för de yngre lyssnarna. Vi får möta Siri när gon längtar efter Momor, badar tills varmvattnet tar slut, blir sjuk och träffar en bonde som har kossor och pratar konstigt. Det finns en till bok om Siri som heter Sagor om Siri med fristående kapitel. Där finns en hel del rafflande kapitel, som det när Siri sväljer en mutter!

I några fristående och fint illustrerade kapitel berättar Saga om sitt liv. Det är vardagligt och trevligt. Bra igenkänning men kanske inte magisk barndomsklassiker.

                                            

Nevermoor - Morrigan Crows magiska förbannelse

Morrigan Crow lever ett bedrövligt liv. Inte nog med att en förbannelse förutsäger att hon ska dö på sin elfte födelsedag. Hon beskylls dessutom för allt dåligt som händer.
-kökskatten dör - alla tror att det är Morrigans fel
-en vaniljsås blir misslyckad - skyll på Morrigan
-en farlig brand utbryter - gissa vem som får skulden!

Det är som att Morrigan väntar på att livet ska börja, (eller ja, sluta). Hon har inga vänner och går inte i skolan. Inte heller hennes familj verkar bry sig om henne. Morrigans pappa är en framstående man i hemstaden Jackalfax och tänker bara på sitt anseende. För att det ska se bra ut i medierna får Morrigan följa med till en ceremoni. Där får elever som är extra intelligenta eller skickliga på något chansen att börja på fina och speciella skolor.

Det känns som salt i såren att få se andra barn glädjas över sin spännande framtid. Men hela Morrigans liv förändras när hon får ett erbjudande att börja på Wundersamfundet i Nevermoor. Det är en skola som hon aldrig hört om i en stad som inte finns? Sponsorn hjälper med buller och bång henne till det magiska hotellet han äger och det blir hennes hem. Ändå tills det visar sig att för att få utbilda sig i Wundersamfundet måste man klara fyra prov. Med livet i behåll...

Jag kan varmt rekommendera den här boken! Det är en helt egen annorlunda värld att slukas av. Den sprakar av liv och färg, magi och humor. Och det är riktigt riktigt ljuvligt att få förlora sig i något sådant igen. Brokiga bokvärldar jag älskar är viktorianska steampunkvärlden i Etiquette & Espionage (av Gail Carriger) och såklart Harry Potter. Och den är en blandning av dem båda som tillsammans bildar något eget som är ännu mer.

Hösten 2018 kommer andra Nevermoor-delen Wundersmith på engelska och jag tänker verkligen fortsätta läsa. Hoppas att Jennifer Townsend gör en trilogi, eller varför inte fler?

Into the water

Jag är en av dem som njöt av att läsa Paula Hawkins debut The Girl on the Train. Därför har jag sett fram emot den här thrillern.

Genom det lilla engelska samhället Beckford, rinner en flod med en mörk historia. Vid en flodkrök som kallas The Drowning Pool sluttar en klippa rakt ner i vattnet.  När berättelsen tar sin början har den självständiga och egensinniga Nel Abbot precis hittats död där. Några månader tidigare avslutade tonåringen Katie också sitt liv på samma plats. Två kvinnor har slutat sina dagar på precis samma ställe. Det var ingen tvekan om att skötsamma Katie begick självmord, även om varken familjen eller resten av samhället förstår varför. Men Nel har de flesta motstridiga känslor om. Hon skrev på en bok om The Drowning Pool och de kvinnor som genom historien slutat sina dagar där. Vissa är till och med lättade över att hon gått bort. Men var det verkligen ett självmord?

Romanen har många berättare. Två poliser, Nels syster och hennes dotter, två medlemmar ur Katies familj och några till. Det går enkelt att hänga med i historien och göra sig en bild av vem Nel var och även Katie. Mina favoritbitar är utdragen ur boken som Nel skrev på. Men som thriller är den inte lika bra som hennes tidigare. Det är som att hon målar med en för bred pensel, eller något. Den är läsvärd men övertydlig. Trots sina tvistar. Så det var väl trevlig läsning men inget (positivt) slag i magen som vissa spänningsromaner kan vara.

Caraval

Min kollega pratade om Caraval och jag blev otroligt sugen på att läsa den. Hon berättade något sådant här:

Det var en gång två vackra systrar som bodde på en ö. Deras far var en grym man som hade hela samhället i sin hand. Att fly var i princip omöjligt. Storasystern Scarlett skrev varje år ett brev till Legend. Om hon kunde bli bjuden till Caraval, så skulle de vara fria - i alla fall under några dagar. Varje år utspelar sig Caraval under några dagar. Det är en lek, ett skådespel, där storslagen kärlek och dramatik får flöda fritt. En plats där allt är magiskt och ingenting som det ser ut att vara. Men allteftersom åren går och drömmen om Caraval aldrig blir sann slutar Scarlett att skicka sina brev. Hennes far har utsett en trolovad, och hoppet växer att om hon gifter sig med den här okända adelsmannen, så kan hon och lillasystern Tella ändå räddas iväg. Han kan ju inte vara värre än deras far, eller?
Men våghalsiga Tella nöjer sig inte med faderns planer och sveper med sig Scarlett till Caraval. Men redan på vägen dit separeras de och Scarlett får reda på att det enda sättet att ta sig därifrån är genom att kasta sig in i skådespelet. Egentligen vill hon bara skydda sin syster. Eller är det bara en dålig ursäkt för att inte helhjärtat erkänna att hon skulle vilja vara med om något själv. Bli berörd och beröras.

Caraval är en väldigt rolig plats att besöka. Tänk dig en blandning mellan karnevalskostymer i 1600-talets Venedig och allt som Helen Bonham Carter har på sig i Tim Burtons filmer. Det blir en hel del ung kvinna pressar sig mot en ung man med väldigt spelande muskler. Det går som en våg av åtrå genom henne och det är som att hon nästan vill kyssa honom...? MEN, hon är ju TROLOVAD MED NÅGON HON ALDRIG TRÄFFAT!!! Så det går ju inte. (Jag ba': hångla någon gång för helvete!) Det var rolig läsning, jag ville veta vad som skulle hända och läste intensivt. En hel del idéer var väldigt spännande och finurliga. Men inte alla. Om det är Legend, skådespelens och minfuckens mästare så måste ju gåtorna funka, eller hur? Därav är det för mig en underhållande bok, men mer en Twilight än Himlen börjar här. Eller det är ju inte den här typen av bok. Tar tacksamt emot tips på helt lyckade böcker i den här genren! Min elev har sagt att Heartless av Marissa Meyer är bra. Får väl testa den.

Twilight är ju en härligt underhållande berättelse, om ej perfekt utförd. Och Caraval likaså. Den kommer, tror jag, älskas av lika många. (Och jag vill faktiskt läsa fortsättningen, och hoppas att debutanten Garber har skärpt till sig tills dess.)

A skinful of shadows

"This is the story of a bear-hearted girl . . ."
Vem kan motstå sådana rader? Inte jag i alla fall. 

När Makepeace plågats av mardrömmar under en tid berättar hennes mamma att de nattliga besöken inte är ofarliga. När en människa eller djur dör, så lämnar själen kroppen. Själarna vill inte upplösas i intet utan söker efter någon att bebo. Och just Makepeace verkar ha förmågan att husera själar. Hon och hennes mamma bor på nåder hos en moster i en del av London. Det är 1600-tal och hela England står på gränsen till inbördeskrig. Makepeace vet inte vem som är hennes pappa. Eller varför hon aldrig fått träffa hans familj.  Mamman vill skydda sin dotter från allt ont, inklusive samhället som inte skulle se med blida ögon på ett barn med övernaturliga förmågor. 

För att härda och skydda sin dotter låter hon  Makepeace övernatta på en plats där de vilsna själarna är många. Det skulle hon inte ha gjort.

Jag formligen slukade A skinful of shadows. Det är en perfekt blandning av underbart spännande fantasy-odé och ungdomsroman. Makepeace är en otroligt välskriven karaktär som försöker överleva och i någon form hitta vänskap och värme i ett liv som utsätter henne för en brokig mängd bedrövelse och livsfaror.

Och så är det ju detta att Hardinge låter sina huvudpersoner leva i en annan tid än vår. Det blir aldrig tråkigt, bara ännu mer mysigt och underbart!

Jag vill inte skriva ihjäl boken med för mycket analys. Lääääääs istället! 

Den är för övrigt SÅ OTROLIGT FILMISK!

Ordbrodösen

"Don't judge a book by it's cover" stämmer väldigt bra in på den här spännande och originella berättelsen. Den har dammat på hyllorna i mitt skolbibliotek med sin diskreta sepiafärgade framsida och krångliga titel. I en gammal släkt får kvinnor när de når myndig ålder förmågan att styra en människas vilja med sina skrivna ord.
När Alba fyller arton ska hon föra vidare kraften och släkthemligheten, men något är fel. Av någon anledning vaknat inte hennes kraft att brodera med ord. Albas släktingar skickar henne till Stockholm där hon får träffa medelålders Lo, hon som inte heller lyckades få en ordbrodös fantastiska förmågor. Men när Alba lämnar sin lilla släkt från den lilla bruksorten får hon reda på att de största och värsta hemligheterna väntar på henne.

Jag tycker att Ordbrodösen är riktigt trevlig. Anna Arvidsson har kommit på en häftig idé och skapat en huvudperson som går igenom en omvandlande resa. Hon har trött att världen fungerar helt annorlunda. Hon löser gåtor med vänner och blir förälskad.  Är den förunderligt bra? Njäe, men den är underhållande och välskriven!
Jag brukar inte hänga upp mig på omslagen. Men jag tror att Ordbrodösen inte når de unga som skulle tycka om den. Titeln är för krånglig och med rött bläck skulle omslaget kunna synas mer. Det passar trots allt ungdomar minst lika bra som vuxna. 

Stick i händerna på en ungdom eller läs själv! 

Gökungen

Triss vaknar förvirrad en morgon under familjens semester. Det känns som att huvudet är fullt av papper. Hennes föräldrar berättar att hon dyngsur kom hem kvällen innan med hög feber. Sakta kommer minnena tillbaka. Hon är Triss, 11 år. Hennes föräldrar älskar henne men är ofta oroliga för hon är sjuklig. Allt verkar vara som vanlig utom lillasyster Pen.
När hon ser sin storasyster, springer hon skrikande därifrån.  Men varken Triss eller föräldrarna är särskilgt förvånade. Pen brukar alltid ha ett bråk med någon på gång.

I början är det små detaljer som tyder på att allting inte är som det ska. När hon ska hjälpa mamma att klippa verkar saxen försöka skada henne. Triss är också hungrigare än en flock vargar. Men ganska snart går det upp för Triss att något är riktigt fel med henne. Det måste ha något med dammen hon trillade i, hon minns hur hon låg under ytan och såg två skepnader stå vid sjöns kant. Eller vet Pen vad som hänt? Hade inte lillasystern avskytt henne så mycket så hade hon kanske kunnat få veta mer. Den första natten efter hennes sjukdom tar hungern över snart har hon kastat i sig mat som hon tidigare skulle kräkas om hon såg någon äta.

När de återvänder från semester hoppas Triss att hon ska bli helt som vanligt, men istället repar hennes liv upp sig som en trasig stickning.
Det är en fantasyberättelse om både vanliga och ovanliga problem en familj kan bli drabbade av. Hur lever man vidare när det äldsta barnet dör, vad är priset för framgång och vad är egentligen en bortbyting?

Frances Hardinge är min nya favoritförfattare. Jag har verkligen älskat båda de böcker jag tidigare läst av henne, Lögnernas träd och den sprillans nya A Skinful of Shadows. Hon är mästare på att blanda en huvudperson man kan känna igen sig i som leds ut på de mest magiska och aningens skrämmande äventyr!