Du skolar mig och jag dig

Tidigare i veckan så skolades Ask, 16 månader utanför livmoder, in på förskola. Han hade skoj. Jag hade det som Abraham. Som när Abraham får reda på av Gud att det är hans älskade son som måste offras. Men, precis som i Boken slapp Isak döden. Och Abraham, alltså Momo Myrgren, kunde hämta andan och känna livglädje igen.

Jag tycker att förskola kan vara en härlig och hälsosamplats, för ett barn och en familj. Det är himla tungt för små barn att vara där långa, långa dagar - längre än föräldrarnas dagar. Men det är inte förskolans fel, det är samhället vi skapat tillsammans, som dikterar att arbetsföra vuxna måste arbeta en hel massa för att producera saker som content, fyllda oliver, ostbollar med nachosmak, Husqvarna AB, Zoloft, frysmat och kattsand med lavendeldoft. 

Finn och Ask, jag är så glad att jag får vara med om er. Det var en sådan lättnad när Magnus berättade att ni skuttade in på era respektive avdelningar i morse och hade det härligt. Jag är oändligt tacksam för ett jobb som gör att jag kan jobba 75% och hämta er vid halv fyra. Ni har längre dagarna än jag skulle vilja, på grund av min pendling och Magnus studier, men livet är långt ibland, och de kunde varit ännu längre. Jag fäktas med mitt dåliga samvete över det, och trivs ni på föris, då kommer allt kännas så mycket lättare.