Idag frågade min treåring om när han ska dö och vad som händer när han dör. Trettio sekunder tidigare undrades det över varför mullvadar äter mask. Jag svarade att jag tror, men inte vet, att vi kommer till en plats där vi får träffa andra som vi älskar som har dött. Att det är ett nytt äventyr, vi kanske där vi möjligtvis kan flyga till exempel. Han föreslog att det kanske var med döda fåglars vingar. Rätt så goth men varför inte? Sedan berättade jag att vi kanske får träffa världen mest kärleksfulla lejon, Aslan. -Vem är Aslan? Och så fann jag mig berättandes början på Häxan och Lejonet. Jag avslutade med att onda och elaka varelser inte står ut att höra lejonet Aslans vrål men att alla andra tycker att det låter underbart och känner sig modiga och stärkta. Finn, du log stort och längtade tills jag skulle berätta vidare. Det var kronan på min dag, skatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar