Jag är väldigt glad för vårt samhälle, för föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning för förskolan med dess pedagoger och roliga miljö. Men just nu kläms hjärtat åt. Jag har värk i själen för att min lille son inte skolades in i den takt han behövde. Tre dagar fick han med mig där, tre veckor hade behövts. Då hade han hunnit knyta en närmare kontakt med personalen, förstå konceptet att han ska stanna på föris och att jag och hans pappa ska gå.
Det är såklart en ekonomisk fråga. Vi skulle inte gå runt den månaden om jag tog ut lägstanivåpenningen (cirka 200 kr om dagen före skatt). Min frustration ligger också i att jag inte kan hämta dem vid 14:30 utan måste resa en timme från Lomma till Dalby. Jag är så lättad över hur vi fått bostad och jag fast tjänst i Skåne, just som jag bad om och önskade. Men för lille Ask är 7,5 - 8 timmar lite långt.
Och ja, visst, han har roligt på.förskolan, han vänjer sig. Men det kändes inte vettigt att inte ge honom en chans att växa in i det. Hans storebror skuttade som 1,5:åring in på föris efter tre dagar och jag tror vi hade tre lämningar när han blev ledsen på åtta månader men alla barn är olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar