onsdag 13 januari 2016

Som stjärnor i natten

Amerikanska författaren Jennifer Niven har gett ut boken All the Bright Places som på svenska givits ut under titeln Som stjärnor i natten. Översättningen är okej, men om du gillar att läsa på engelska så gör gärna det. För huvudpersonerna sysslar mycket med ord och språk och läser du den på originalspråk får du författarens egna ursprungliga tanke om vilka ord de älskar och brottas med.

Jag tycker att det här är en bra bok. Jag tror alla kan känna igen sig i den svindlande känslan av att träffa någon som förstår mig. Att bli kär eller god vän med en människa som man känner talar samma språk, som ser ens väsen. Som stjärnor i natten beskriver också ett extremt fall av bipolär sjukdom på ett smärtsamt men realistiskt och konstnärligt sätt.

I klocktornet, högt över resten av vardagliga skolan träffas Violet och Finch. Violet är rätt vanlig och populär. Finch är ett freak, enligt de flesta i skolan. Båda har av olika anledningar kommit upp dit för att hoppa. F tänker varje dag på olika sett att ta slut på sitt liv, han mår så pass dåligt, men ingen vet att Violet är där uppe och överväger att kasta sig ner till sin död. Det är Finch som räddar henne, när hon håller på att tappa balansera. Men hela skolan tror att det är Finch som blivit räddad av Violet.
För nio månader sedan åkte hon från en fest med sin storasyster. De råkade ut för en bilolycka och systern dog. Violet som alltid älskat att skriva känner att orden har tagit slut och en enorma skuldkänslor över att hon lever.
I Finchs inre pågår hela tiden en brottningsmatch mellan tankar om att han är ett värdelöst missfoster (vilket accentueras av en dysfunktionell och våldsam pappa) och tankar om att han är bra och bör finnas. Han letar flera gånger om dagen efter grejer som ska göra det värt att leva vidare.
För både Violer och Finch är det omöjligt att anförtro sig till en vuxen. Det är väldigt svårt att sätta ord på alla de mörkaste känslorna, men i vänskapen som växer fram mellan dem får de utlopp för att visa sig själva som de är just nu. Det är som att ha varit vilse och komma hem, att träffa någon som talar ens språk. Att inte vara ensam. Men kärlek och vänskap är skört i alla tider av livet och det gör boken extremt spännande. Kommer Finch överleva den här kärlekshistorien, det här livet?
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar