Da capo

Dagens känsla i kroppen. Typ.

Snart kommer ett bladbarn till. Bebisen är beräknad till världen om bara några dagar och är mer än välkommen att titta ut den närmaste kvarten om hen vill.

För dig som inte är i vecka fyrtio av en graviditet just nu kan jag tipsa om att tejpa fast två vedträn extremt nära magen och toppa med en kudde utanpå. Försök sedan resa dig ur ett badkar, sätta på en tvååring skor eller ligga bekvämt.
Äh, jag är tacksam för en okomplicerad graviditet men längtar hett efter att dela med mig av bebisen och låta andra hålla i den. Rosa skimmer ser jag kring en nyfödd som ligger och sover på ens bröstkorg eller i när andra nära och kära kommer och beundrar det lilla underverk en med flera delar svett, tårar, halsbränna, tre månaders konstant illamående, helsikesförkylningar (pga av extra svullna kärl pga graviditet) och en aning blod satt till världen. Själva magen är jag inte så nostalgisk över. 
Men ge mig bebisen nu! Vem är du?

Den här sista tiden är oerhört underlig. Jag och resten av omgivningen väntar på att förlossningen ska starta och det kan ju vara lite närsomhelst. Läkarvetenskapen ger oss ett beräknat förlossningsdatum (BF) och det är svårt att inte hänga upp sig på att barnet ska födas då senast. Bara 5% av alla barn föds på BF det anses vara en helt normal graviditetslängd att föda allt från två veckor innan till två veckor efter BF.

För mig verkar det som senare snarare än förr. Finn föddes fjorton dagar efter BF. De där dagarna "över tiden" var oerhört påfrestande. Känslan av att en upprättat ett hyreskontrakt där det står tydligt att utflyttningsdatum är 20 mars och inget annat. Om hyresgästen stannar längre känner sig värden drabbad av husockupant. Värden börjar tro att hon missat sin chans, gästen kommer aldrig att lämna bostaden.