Tidlös tårta

En av de mumsigaste karaktärerna i (jag vågar nästan säga det, jag säger det!) hela litteraturen är lillasyster kanin i Lillasyster Kanin eller berättelsen om den Feta Näktergalen av Ulf Nilsson. Hon är så rund så god, glad och bestämd. Hennes självklara sätt står i fin kontrast till hennes äldre bror som blivit så pass stor att han fått ansvar för något så värdefullt som sin syster. Och vi vet alla att ansvar är kämpigt. Underbart men också läskigt. Jag känner igen mig i dem både men framför allt tackar jag himlen för att jag just nu får umgås med en liten Fet Näktergal så mycket. Säkert hundra gånger idag har min son avfyrat det två(snart tre-)tandade leendet mot mig! Jag kan känna mig som Storebror ibland när det är svårt att få lillkaninen att somna och undra hur sjutton man gör egentligen. 
Gick det fram att
A) jag gillar boken?
B) det är bananas att barnlitteratur har lägre status än "vuxenlitteratur"?

Tror det.
Kram!